Frank magazine

Efter att den senaste veckan med koffeinlätta steg hoppat runt på kulturmoln i min nyupptäckta serievärld, kände jag att det nu är dags att landa. Jag gör det, som sig bör, med ett inlägg om levande statyer.

Ni känner till dom, sten eller tegelfärgade för att likna riktiga statyer, står de i gatuhörn och försöker tjäna skattefria pengar. Detta upprör mig väldigt, då det är roligt att betala skatt. I stället för mynt brukar jag ge dom en kyss.
... med näven!

Jag menar vafan, dagisbarnen ringde och ville ha leken ”vem kan stå still längst” tillbaka.
Men, jag ska inte skriva ett debattinlägg fyllt av hat och avsmak som jag först tänkte. Istället har jag försökt sätta mig in psyket på de levande statyerna, och framställt en liten kalkyl om varför man kan tänkas vilja ta steget ut i samhällets rännsten.

Gustavs Kalkyl:

Om X är din vilja att synas, Y din totala summa talang och Z är din rädsla att utsättas för hatbrott finns det två möjliga sätt ekvationen kan se ut på:

Exempel A:

Z + Y =  > X
(vanligt folk)

Exempel B:
Z + Y =  < X
(levanda statyer)

Enkelt och bra, som en Billys panpizza.

Syokonsulenter världen över är välkomna att använda denna metod för att snabbt kunna ertappa eventuella framtida stenstoder, och på så vis börja utrensningen tidigt.
Jag tror min ekvation med små ändringar skulle kunna skapa ett nytt tredje rike på nolltid, fast ett bra sådant alltså. (Ännu bättre...)

För Frank Magazine
- Gustav Sveidquist.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5813457.ab



http://www.e24.se/makro/varlden/artikel_1629369.e24
Thyssenkrupp är en tysk stålkoncern baserad i Tyskland.

Som artiklarna avslöjar så ska tydligen 20 000 tyska stålarbetare på företaget Thyssenkrupp få kicken och skolas om till svenska poliser och börja patrullera gatorna redan 2010.

Jag kan förvisso förstå logiken med att ta in arga tyska män med obehagligt grova kroppar för att få ordning och reda på Sveriges gator. Tänk er själv, om en polisklädd stor jävla tysk med olja i ansiktet kommer frustandes in på butiken där du står redo för att plocka ner ett jenkabugg i fickan, inte fan hade man snott jenkat då?

Men det finns en ohyggligt stor potential i detta projekt. Jag hade hellre sett att dom gjorde en liten rolig grej av det här och knåpar ihop en realityshow a la FCZ med alla arga tyskar, fast med polistappning såklart. Orginal medlemmarna i FCZ skulle självklart också vara med. Gud så kul det hade varit va, Tore springer runt och jagar bovar med batongen i högsta hugg.

Och för er som är sugna på lite kuriosa så kan jag stolt och rakryggad avslöja att FCZ Tore heter Kullgren i efternamn http://sv.wikipedia.org/wiki/Tore_Kullgren och är nära släkt med våran alldelles egna Staffan Kullgren här på Frank.

Nåväl, tyska arga stålmän kanske kan göra nytta i vårat land trots allt. Och om vi har tur kanske det slinker med en arg tysk stålkvinna också. Då hade jag snott jenkat.

För Frank Magazine

Mattias Eliasson

Här på Frank är vi kulturfrämjare.

Det är ju helt jävla fantastiskt vad man kan förmedla med rätt bokstavskombinationer. Om det är bra eller dåligt är helt enkelt upp till mottagaren att avgöra men denna form av sinnesförmedling är utan förbihåll helt jävla makalös.  Lögner blir helt plötsligt sanning och idioti kan med ett par knapptryckningar få något att låta hur intellektuellt som helst. Att därefter krydda soppen med en väl förvrängd bild gör receptet oemotståndligt.

 

Ovan nämnda fucking fakta i kombination med rätt målgrupp skulle kunna frälsa hela jävla världen. Ni anar kanske en aning bitterhet i detta inlägg?!? Rajtantajtan säger skribenten. Anledningen beror på en väldigt framstående dagstidningssprofil som i media klart och tydligt yttrat sig om att fler bör syna bloggvärldens modebluffar.

Hon menar att dessa bloggare målar upp en förvrängd bild av sig själva som får dem att framstå som något dom egentligen inte är, glamorösa. Visst håller jag kanske med till viss del men varför inte richochera det hela och be damen i fråga ställa sig framför spegeln.

 

- Tycker du att du är värd din självutnämnda status, handlar det egentligen inte om att du bokstavligt talat suger och att ditt yttrande helt och hållet bygger på rädsla och avund?

 

Rock on modebloggers, världen behöver er! Jag är lite less på alla pepparkaksformade steretyper som går omkring och är speciella...

 

För Frank magazine

Staffan Kullgren

 

Vi får titt som tätt in frågor till Frank redaktionen. Och nu är det dags att reda ut läsaren mor K´s vardagsgrubblerier som hon lämnade som en kommentar i ett tidigare inlägg.

 

Mor K:

Frank Magazine verkar fylla det tomrom i cyberrymden som vi alla vill ha uppfyllt, kanske t o m helt utplåna ozonhålet eller åtminstone få det att krympa.
Men några frågor som jag funderat på den senaste veckan är ännu obesvarade:

Förr i tiden när en bil fick punktering så blev däcket bara lite platt, knappt märkbart.
Nu för tiden när en bil får punktering så blir däcket tokplatt, alldeles skrynkligt, precis som i Kalle Anka. Varför!!??

 

Svar:

 

Förr i tiden ca 3000 år f.Kr bestog bilhjul av trä, oftast av det ädla träslaget kaskadgran som härstammar från Nordamerika. När man fick punktering på hjulet så blev det oftast bara en liten skråma i trät.

 

Nu förstår jag såklart att du inte är så gammal att du har kört runt i en bil som är beklädd med trähjul. Så jag svarar här nedan på ett realistiskt sätt.

 

 

Det var i början på 1800-talet gummi började användas till bilar i form av däck. Med den faktan kan vi utgå ifrån att det var där i kring du köpte din första bil. Gummit i däcken var då massivt och låg som en enda solid hård kabel runt hjulet, därför märkte du knappt nån skillnad vid en såkallad punktering.

 

Sedan har du såklart bytt däck på din bil nångång vid början på 1900-talet och då har du troligtvis fått luftfyllda däck. Dessa däck är bekvämare att färdas på men har en akilleshäl som heter duga. När tex en spik penetrerar detta tunna däck så pyser innehållet i form av luft ut och däcket blir bedrövligt slappt.

 

Man kan jämföra dessa däck med två andra gummi produkter, nämligen en kondom och en dildo.

 

Om man får punktering på en kondom (luftfyllt däck) kan det bli oanade konserkvenser rätt snabbt.

Om man därimot får punktering på en dildo (massivt gummi däck) så märker man inte av nått speciellt.

Mor K:

Hur kan det komma sig att jag har 18 udda strumpor i byrålådan? Vem har tagit dom andra 18?
Är det tillåtet att para ihop dessa 18 udda strumpor till nio jämna par och när blev i så fall 18 ett udda tal och nio jämnt?

Sådana vardagsgrubblerier tycker jag det är viktigt att Frankredationen tar på allvar och besvarar.

 

Svar:

 

Bortkommna strumpor är även för oss på Frank ett återkommande problem. Det beror i vårat fall oftast av att våra Frank groupies av någon oförklarlig anledning lider av grava impulsstörningar (vilket vi klarlagt inte är relaterat till att dom är våra groupies) och snor det mesta dom små liven kommer åt.

 

 

I ditt fall kan det vara pälsängrar som är i farten, pälsängrar är en sorts skalbaggar som äter tyg/bomull. Ta livet av baggarna genom att slänga in dina resterande strumpor i frysen omedelbums om du inte vill gå barfota hela vintern. Det skulle kunna leda till ytterligare komplikationer.

 

 

Det skulle alternativt kunna vara så illa att du drabbats av den sällsynta ”Sudor tibiale influentia” på svensk kallad ”svett strumps influensan”. Det sjuka med den här influensan är att man får fasansfull fotsvett och att strumporna krymper till existensminimum av all värme och svett som innehåller det märkliga viruset H1F30. Man lämnar exempelvis strumporna på golvet under natten ovetande om dess öde och på nån timme har dom helt sonika krympt bort. Detta drabbar som tur är väldigt få svenskar per år. För att vara på den säkra sidan kan du uppsöka närmsta shaman inom svartmagi, dom påstås nämligen kunna skrämma bort influensan genom att sätta kryddiga korvslantar mellan tårna på smittobäraren.

 

 

Slutligen så är det helt okej att para ihop dina 18 udda strumpor och även helt okej att kalla dom för 9 jämna par. MEN bara så länge dom är udda till utseende eller färg. Då blir det en klockren symetri av 9 jämna udda par och ett vackert potpuri av olika färger och former i din strumplåda.

För Frank Magazine

Mattias Eliasson

Dubai ståtar i dagsläget med världens högsta byggnad. Med drygt 800 meter pompa och karlsonsklister pryder det staden medan resten av världen står i skuggan och skäms. Det är absolut ingen hemlighet att inspirationen hämtats från det manliga könsorganet och om jag inte misstar mig så är det arkitekturgiska ingreppet inte på långa vägar färdigt. Monumentet är fortfarande under uppbyggnad och kommer med andra ord bli ännu högre och utsråla mer dase. Men det sker i smyg. Ingen får i förväg veta hur pass mycket kuk som i framtiden kommer ståltsera staden och detta av den enkla anledningen att förhindra Copy cats. This is the shit and thats it!

I det långa loppet kan detta orsaka stora bekymmer för världen med tanke på att mindrevärldeskomplex inte är speciellt tillfredsställande. Detta är ett faktum och det vet alla. Genom tiden har många försök gjorts att med handkraft framställa något som satt en så pass fet stämpel i historieböckerna att till och med dryga Yes fått problem att tvätta bort det.

Smygbyggandet som förekommer gör att denna kukmätartävling får en liten touch av magi. Förväntningarna man har när ett land drar bort skynket från sitt monstermonument är näst intill olidlig och woooow känslan kommer som en våg av fascination toppat med avund.

Jag skulle inte bli förvånad om att en sådan ”happening” kommer att äga rum när Dubai ropar färdig. Däremot skulle jag bli riktigt jävla brydd om det inte är Ryssland som står på prispallen med en dundersmygkontring. En 1 mil hög mastodontpenis placerad mellan två berg kommer få Eiffeltornet att likna en myra. En frän detalj är att det i själva verket är en apstor högtalare som kommer spela den ryska nationalhymnen på repeat. Krämar dom då på riktigt ordentligt kommer varenda Dubajjan kunna höra deras mästerverk och förevigt vanka under Rysslands tjocka skugga.

 

För Frank Magazine

Staffan Kullgren

För Frank Magazine
Gustav Sveidquist

Det finns många olika sorters kärlek men i grund och botten handlar det om samma sak, en känsla präglad av ömhet och tillgivenhet. Många människor väljer att öppet visa sin kärlek medan andra stänger in den, låser och förbannar sig själv för sin eviga bitterhet. Vi på Frank väljer att älska öppet, djupt och hårt men samtidigt hänsynsfullt.

Jag skulle vilja rikta en välmenande hand till er caféspanare som fläker fram juvren och låter knodden mätta sin mage med er kärleksjuice. Sluta, det är skitäckligt så försök att visa lite respekt. Detta handlar absolut inte om avundsjuka utan grundar sig helt och hållet på avsmak kryddat med spykänsla. Som alla vet så är smaken som baken och många anser att denna variaton av att intaga föda är vacker och alldeles, alldeles underbar vilket också kanske kan tyckas. Under lyckta dörrar och kontrollerade former.

Tuttar är för många av oss skapade för klämmning, denna sexuella illusion vill vi gärna behålla utan att behöva förknippa det med en bit mat och i synnerhet inte med något så trivialt som ett förekommande fenomen under ett cafébesök. Jag är trött på att behöva ignorera denna cermoni och jag förbannar samhället som präglat oss med dessa egoistiska förväntningar men det har helt enklet gått för långt.

Hur skulle det se ut om man krämade ur snasen mitt under kafferasten för att det är gott att ha på mackan?!? Inte så aptitligt som det låter kanske, men verkligheten kunde ha varit en annan.

 

För Frank Magazine

Staffan Kullgren

-OBS! Sann historia-

Frank noterar med en dunderklump stolthet i halsen att en av upphovsmännen till magasinet har förärats två timmars radiotid måndagen den 26e oktober, med start 16.00 svensk tid. Det är Pang Pregoredaktionen på P3 som enligt källor med tveksam existens kände att Frank Magazine hade för mycket potential för att begränsas till endast det skrivna formatet, och därför väljer att lyfta fram fenomenet Frank genom en av dess skapare, Gustav Sveidquist.

På P3:s hemsida kan följande beskrivning läsas om programet i fråga:
” Vi hoppas innerligt att Gustav gillar barn, Nirvana och 40-talister som runkar i grupp, för det är vad hans program kommer att innehålla.”

 

Gustav själv kommenterar programets påstodda innehåll,
- Jag tycker inte så mycket om barn och Nirvana, i övrigt känns det fantastiskt.

 

(Frank Magazine kan inte garantera citatets äkthet till 100%. Kommentarerna kommer från en telefonintervju där Gustav Sveidquist hördes mycket dåligt. Hans efter nyheten om programet nytillkomna vattenskalle tvingade telefonen längre bort från munnen.)

- Fantomen på Frank Magazine

Frank har kommit över information som inte kan köpas av pengar. Möjligtvis kärleksmums.

Det var när jag satt under lupen och granskade Barack Obamas ideologi och ursprung jag fann denna avslöjande bild ni exklusivt kan skåda här på Frank. En kall kår gick längs ryggraden och jag insåg snabbt att det var något stort jag hade snubblat över. Min första tanke var att dela med mig av upptäckten till mina kollegor på Frank. Jag skakade som ett asplöv när jag ringde Gustav och stammade fram, ”är kaffet klart?”. Jag inser snabbt att min hjärna gått in i defensivt läge och trängt bort min chockartade upptäckt och istället fokuserat på mitt sug efter kaffe. Gustav tar tid på sig att svara, men svarar sedan lite frågande ”hmm det är...klart?”. Gustavs svar gör mig ohyggligt förvirrad och ställd, menar han att det är klart att kaffet är färdigt? Eller är kaffet bara klart?

Iallafall så säger jag ingenting för att inte förvirra varken mig själv eller Gustav mer utan ber honom komma fortare än Tito Beltran.

 

Gustav va nära dåndimpen då han såg vad jag funnit. Så ta ett djupt andetag och en klunk vatten för nu smäller det, här kommer kanske årets avslöjande alla kategorier och svar på frågan hela världen undrat över. Hur luktar egentligen Barack Obama? Jag skulle inte bli förvånad om jag får pulitzerpriset för det här.

För det otränade ögat kan det vara svårt att se. Men om man pusslar om bokstäverna så är det ett mycket tydligt budskap på hur karln i fråga doftar. Har förenklat det hela med att lagt om bokstäverna i rätt ordning på bild nr två.

 

 

För er, för Frank

Mattias Eliasson

Dagens Frank the Comic






För Frank Magazine
Gustav Sveidquist

Ska det vara rätt så ska den upp I skitan, det visar extremt seriösa studier utförda på universitetssjukhuset i Örebro. Tydligen så är det just där allt händer så för stunden kan vi förkasta tankar om oral samt öronal penetrering.

323 testpersoner har ingått i det extremt seriösa experimentet och efter noggranna analyser har man insett att dajmkrysset är bäst. Anledningen till att brunan så överlägset tillfredsställt våra ”experter” har sin grund i att munnen inte riktigt håller tätt på samma sätt, prupphålet är helt enkelt ”the top notch”. Att den öronala penetreringen inte tilltalat vår testpanel särskilt mycket har med själva ”instoppningen” att göra. Bevisningar tyder på att smuts, hår och vax försvårar momentet radikalt och gör att man inte riktigt kommer in på djupet vilket kan vara den avgörande faktorn för ett gott och tillfredsställande resultat. Eller som man säger på engelska ”happy finish”.

Kontentan av det hela: vill man utföra en korrekt temperaturmätning bör detta ske i stjärten.

 

 

-För Frank Magazine

Staffan Kullgren.

Redan på dag ett efter lanseringen så har vi fått fantastiska mängder mail från människor som påstår sig inte få grepp om vad Frank Magazine innebär. Man måste förstå att vi på Frank är djupa individer bakom ett djupt projekt.

Och efter att vi offentligt hyllat politiker med tveksamma politiska övertgelser, tagit avstånd från oproportionella människor, upprört samtliga religiösa inriktningar, jobbat för att försämra folkhälsan och provocerat landets samtliga män genom att vara chockerande snygga med klanderfri smak så är det nu dags att ta livet av den absolut sista tillstymmelsen till korrekthet och sprida våra betraktelser och funderingar även på internet.

För att förklara Frank lite djupare så tänkte jag härmed dra en schysst och pedagogisk parallell för att få in er läsare på bowlingbanan.

Under sent 40 tal kom som bekant en våg med information om samlevnadsformen samboförhållande, vågen kom från Frankrike via Danmark och svepte sig genom Sverige på Usain Bolt tid. För ovetande och tvångsgifta svenskar kom detta som en förskräcklig chock. Vad var detta? Sverige stog still, många drabbades av sömnlöshet och svår tinnitus, ungefär så öronbedövande som när nån skakar tunn plåt vid en stormfilmsinspelning. En sida av mej skulle vilja vara för det där med samboförhållanden men hela den grejen är lite blasé. Och nostalgi är något förkastligt anser vi på Frank, mänskligheten mår bäst av att röra sig framåt, nya tider kräver nya samlevnadsformer. Därför finns Frankmagazine här just för dig, en varm konkubinatvåg som kommer svepa sig från Danmarks smutsiga landslinje enda upp till norrlands vackra kvinnobröstformade bergshöjder. Alltså en ren och skär mentalt sexuell förbindelse på oviss tid mellan oss på Frank och er läsare.

Kom att tänka på en sak föresten, förra veckan såg jag en cola burk brevid ett träd. Burk låter nästan som bark, colabark, trädburk. Ja ni hajjar. Detta nämner jag inte för att jag tycker det är särskilt roligt, utan för att visa hur selektivt mitt minne fungerar.

Tänkte även ta tillfället i akt och svara på ett av alla dessa mail som kommit in till redaktionen.

 

Hej Frank, Jag har ett problem, jag får aldrig till det med någon tjej. Jag tycker jag har försökt allt. Vad gör jag för fel?

/Micke

 

Det finns en tvåstegs metod som onekligen kommer få in dig på rätt spår Micke.

1. Ligg under 3-4 års tid med killar. 4 år rekommenderas för bästa resultat.
2. Efter den 3-4 år långa introduktionsfasen av homosex så konfronterar du ALLA tjejer som menar på att du är ”bög” och förklara att du börjar tveka på din läggning och att du måste ligga med en tjej för att kolla.

Flamsäker metod.

Kommer nog bli en följetång av det här med att vi svarar på frågor. Så det är fritt fram att maila till [email protected] och fråga vad ni vill mellan Tommy Körbergs nageltrång och kinesiska dynastier.

Hej svejs nageltrångsfejs

Frank Magazine

Mattias Eliasson

På fredag den 16e oktober är det återigen dags för den inte så årliga norska tequilaftonen, där idel ädel adel från den norska delen av Hewlett Packard brukar samlas för att dricka tequila. Som tillbehör, förutom den klassiska kombinationen  ”citron / salt”, kommer även ”nutella / florsocker” finnas för den sockersugne. Den tidigare prövade varianten ”tequila / tomat / öl” kommer inte att finnas att tillgå enligt ansvarige arrangören Gustav Sveidquist;
- Denna variant skapades av Charlotte Olsen i ett försök att leka gud med de ingredienser som fanns tillgängliga i ett bedrövligt fyllt kylskåp (Erik Dahles och Victraktoria Hagård-Weiss, reds anm.). Misstaget ska inte upprepas.

Rykten säger att bla andra P Diddy, Victoria Silvstedt, Venga Boys och Kent alla har valt att bidra till festen genom att inte säga ifrån när arrangören laddade ner deras musik olagligt från Pirate Bay utan deras vetskap.
Förutom den Norska HP desken kan bland övrigt inbjudna gäster märkas alla andra som vill komma.
Frank har förgäves försökt nå Charlotte Olsen för en kommentar.

För Frank Magazine
Gustav Sveidquist.

Att få tag i männen bakom Frank Magazine har inte varit lätt. Det tog mig två delar blod, två delar svett, många kvällars tårar och en matsked sambal oelek. De tre herrarna är lika upptagna som dom är ödmjuka, och lika många som musketörerna.
Det här är historien som gick till historien.
Den handlar om kvällen då jag fick en pratstund med Staffan Kullgren, Mattias Eliasson och Gustav Sveidquist. Kreatörerna.

Vad är Frank Magazine?

”Ja..” börjar Gustav. ”Det är som titeln avslöjar, ett magasin förstås. Dumjävel.”

Jag tror att han skämtar, men vet inte säkert.
”Men det är också mer än så.” fortsätter han, och drar ängsligt fingrarna genom skägget som för att känna att det faktiskt finns en hakstump där under.

En aning chockad av det bitska i ordet dumjävel, vänder jag mig till Mattias, Franks ansikte utåt. Med sina norrländska skrattgropar och bullrande stämma är det inte konstigt att flickorna flockas som på en Darinkonsert.
”Det min kollega försöker säga, är att det inte är helt enkelt att beskriva Frank.”
Hans ord smeker upp min själ i ett halvstånd.
”Jag tror det va Zorro som sa: Du kan inte få för mycket Frank”

Det tror inte jag att det va, men vem är jag att tvivla.

I ett försök att få lite substans riktar jag mina ögon mot Staffan. Min ögon, som redan är en aning glansiga efter utbytta blickar med Mattias, möter Staffans.

En nick av samförståelse äger rum.
Staffan, som av många ses som Franks fader, tar pipan ur munnen.
”Vi kände att det fanns ett behov. Ett behov av ekivoka bilder. Ett behov av historer skrivna på semiproffsigt sätt men med glimten i ögat. Brunögat” säger staffan och fnittrar åt sig själv. Även Gustav fnittrar, men det ser mest ut som han inte förstår utan bara vill vara med.
”Ett behov” fortsätter han ”av att roa sig när man på jobbet sitter funderandes på kollektivt självmord för att Blondinbella inte har uppdaterat sin blogg på ett tag.”
Kloka ord. Jag tror det är för att han är gift.

Jag lutar mig tillbaka i min rödvita baden-baden som ställts fram för intervjutillfället.  Ett märkligt val kan tyckas, men jag funderar på att den nog är ett lämpligt exempel på vad  Frank Magazine är. Malplacerad och av dålig kvalité, men vacker och skön att sitta på. Om Frank nu hade kommit i pappersversion vill säga.

Jag tackar de tre vännerna för sju utmärkta minuters samtalande.
Som jag reser mig upp, ser jag Mattias med sina skogshuggarhänder stoppa in en snus stor som en golfboll av märket Titleist. Sicken karl tänker jag.
Jag ser också Gustav tugga på en cashewnöt han har hittat i skägget, medans Staffan med lugna Hudiksvalliska ögon vakar över projekt och sina vänner.
Så som bara en gift och väldigt gammal man kan göra.

När jag är på väg ut genom dörren, visslar han förföriskt på mig och gilder upp jämsides. I min hand trycker han en lapp och säger
”Ring lite senare, så kanske vi kan ordna ytterligare en get-together”
När han säger ”get-together” gör han små citationstecken med fingrarna och ler sedan pillemariskt, samtidigt som hans händer smidigt förflyttar sig och börjar tvinna på mustaschen.

I min hand har jag fått ett visitkort. En genväg till Franks innersta.
Jag ser ner på det, och känner mig som Kalle, med en guldbiljett till chokladfabriken.