Frank magazine

Frank Magazine är ett unikum vi inte ska förkasta så lätt.

 

Jag finner den oklar, oförstålig och alldeles alldeles underbar.

 

Att försöka spåra orsaken kan för en vanlig dödlig kännas

som jakten efter mandeln i julgröten men jag som överlevt

både en och två blåtiror ser det på en gång. Precis som

skrivandets konst ligger svaret i språket.

 

Redaktionen består av tre svensktaliga herrar med tre

olika språkinfluenser.

 

Mattias Jämtländska får stå för det oklara,

Gustavs Norska får stå för det oförståliga och

Staffans Portugisiska får stå för det alldeles alldeles

underbara.

 

 

Röster har höjts om den bristande uppdateringen och visst är den inte idealisk men att dom vill bli kända utan att själva röra ett finger ser man tydligt när redaktionens egna Mowgly, Gustav säljer sitt namn till P3s pang prego.

 

Börjar inte alla tre ta sitt ansvar NU blir ni bortglömda som SAAB, Pierce Brosnan och MJ.

 

Trots det är Frank för Journalistvärlden vad Gareth var för David Brent eller Lasse Arnell för Aftonbladet. Den där helst inte bjudna morbrorn som trots att han däckat 15.03 på julafton lyckas komma segrande ur striden och framstå som den vettiga i familjen.

 

Kort och gott så ger Frank inga svar men ta mig fan dom ställer frågorna!

 

 

---

 

 

Efter att ha spenderat dom senaste fyra veckorna i Dublin och redan försökt mig på ett tremannatorn utanför Doyles med spillt jämtlandsblod som enda resultat har jag insett att finnanskrisen slagit hårt på ön. Med tydliga tecken som robotkukar på låren och musctacher på fingrarna och oförmågan att köpa grön marsipan.

 

Medans Dublins varuhus bjuder på julsånger, dansande snögubbar och dom sedvanliga tonårsmammorna spenderar jag min tid med att trakassera Molly Malone.

 

Det svåra är inte att besudla Molly, det svåra är att förklara för Garda att mitt beteende är fullt normalt för en svensk flykting. Jag har en post-it lapp på kylen som påminner mig om att inte slicka på henne om det mot all förmodan skulle bli minus grader här på ön.

 

Eftersom jag är i behov av boende lägger jag upp min annons här lite i smyg:

Man 23år - Rökare, Snusare. Lätt alkoholiserad

Gillar inte att städa eller diska men kan göra det mot betalning.

 

Nu hoppas jag nästan Magazinet kommer finnas med i årets jultidningsutbud. Inte för att jag unnar redaktionen framgång eller en 9-årig skåning med näsblod extra pengar utan för att min annons ska nå så många som möjligt.

 

 

I skrivandestund vet jag inte om detta publiceras i tidningen trots att vi lever i en värld med tryckfrihet. Jag utgår från att det hamnar i papperskorgen men märk då mina ord väl. Det blir sista gången jag låter Gustav vinna på Fifa 10 och sista gången jag bjuder Mattias på en snus. I brist på hållhakar får Staffan en örfil nästa gång vi ses.

 

Jag kommer fortsätta leta efter svar på Wikipedia och i Linda Rosings blogg men kommer alltid återkomma till Frank för ett gott skratt och lite extra kryddnejlika i min O´boy. GÖR DET DU OXÅ!!!

 

För Franks Bästa//

KP

Det är med stor glädje vi härmed konstaterar att Franks första läsartävling är avgjord!

Många fina förslag skickades in, med varierande kvalitet naturligtvis.

En bidragarsgivare stack ut från mängden, mycket tack vare sina ordkonster och ännu mer för sitt nytänkande. Men det allra smartaste draget skribenten gjorde var att skicka in en hel, ren och schampodoftande färdigskriven krönika! Det besparar oss en fantastisk mängd arbete nu när vi kan lägga ut bidraget direkt i Frank, utan att själva behöva lyfta mycket mer än ett elakt långfinger.

Vi rättar naturligtvis stavningen först, karln är ju dyslektiker.

I övrigt kan noteras att han skriver om oss på Frank, och det kommer man långt med.
Oavsett om det är smicker eller smädning så vill vi helt enkelt synas.

Vinnaren är ingen mindre än...
Kristobel Pettersson!!!
Han själv vill gärna gå under artistnamnet Krille, även om vi på redaktionen funderar på vad det ska vara bra för.
Bidraget kommer publiceras här i Frank Magazine fredagen den 20e oktober klockan nån gång under dagen. På kvällen är det releasefest, a.k.a burlesque-show på The Sugar Club här i Dublin där författaren själv kommer signera allt som fansen ber om. Krille hälsar att ju snuskigare ställe att signera, desto större autograf.
Att ta med sig en gammal och möglig tallrik Döner o leende säga "Titta, jättssnuskigt" är ett partyjoke man drar på egen risk.

För Frank,
- Gustav Sveidquist.

Elaka röster som säger att Krille vann för att han bor hemma hos mig, och inte mer än en mingolfputt från den övriga redaktionen har fel.
Krille vann för att han var det enda bidraget, naturligtvis.

UPPDATERING 14.10:

Efter att ha korrekturläst bidraget och lagt upp det som utkast på Frank noterade jag besviket en brist hos vinnaren. Han skriver så jävla sär!

Allvarligt, särskrivingar är det värsta jag vet. Efter krig och Carola och sånt.

I förrgår såg jag filmen 2012. Den visade sig vara en flopp av hög rang. Visserligen en ganska snygg flopp men med ett manus som är en sedvanlig amerikansk moderkaka doppad i en sentimental dipp.

Gillar man dock en kärlekskrank John Cusack som blir jagad av stora sprickor vart han än går så är det en film för dig.

Men kontentan av filmen är ett jäkla slöseri av hutlösa mängder pengar. Jag hoppas att filmskaparna känner sig lika slösaktiga och dumma som jag gjorde den gången jag tog ett färgkort på en zebra.

Nu är det tack och lov så att jag är gudabenådad ägare till ett så kallat unlimited card. Med detta fabulösa kort får jag se hur mycket film jag vill för en liten summa pengar varje månad. Så jag känner mig inte alls bitter över att ha sett filmen. Men mina tankar går till de tappra själar som får punga ut dryga hundralappen.

Så jag tänkte ge 10 tips på vad man kan göra på bion för att få valuta för sina pengar även om man råkat hamna på en bajspappersrulle.

1.

Kasta popcorn är ju en klassiker. Men man kan alltid krydda till popcorns kastningen lite. Tex. Om personen du kastar på ser dig sitta och fnissa så gör du ett direkt mothugg genom att kasta hela påsen, ställa dig upp, peka och skrika föraktfullt på valfritt språk.

2.

Gör ett dovt djuriskt ljud i din grannes öra. Säg därefter ”det där var bara en försmak” med väsande röst och försök imitera ett par koögon.

3.

Ta med ett djur och släpp lös det. Ska helst vara ett djur som kan go bananas men inte inte kunna ge allvarliga skador.

4.

Låtsas spy under en kyss-scen. Det har större genomslagskraft om du faktiskt spyr, men det är en smaksak.

5.

10min in i filmen vänder du ditt huvud och stirrar på din granne, när han/hon möter din blick så säger du med nervös röst och med kraftiga ticks i ena öga ”sitt inte där, jag har bajsat där”.

6.

Gå runt och leta rester på golvet bland allt folk. Säg MMMmmmm hela tiden. Klappa dig sedan välmående på magen och lämna salongen i triumf.

7.

Börja stöna ljudligt. Om någon frågar vad du håller på med, mumla då bittert med sammanbitna tänder att du minsann också har rätt till ett privatliv.

8.

Låtsas sätta nått i halsen och svimma. När väl någon fösöker hjälpa dig så ger du personen i fråga en blöt dunderkyss och springer därifrån med pippilångstrumpskutt.

9.

Klä av dig, tänd på kläderna och klaga över att det är så jävla kallt.

10.

Låt som en efterbliven fågel och försök mata din granne med popcorn via din mun.

 

För Frank Magazine

Mattias Eliasson

Hej dagboken jag kallar läsare!

Om vi nu ska peta liv i denna bloggvärldens skönhetsfläck hur ska vi då gå till väga?
Genom en mossig spaning om gatu-underhållare?

Och i den mossiga spangingen dra ett rätt mossigt skämt om att eptitetet ”gatu-underhållare” täcker både musiker och sopgubbar, men absolut inte levande statyer.

Eller gör vi det genom att relatera till en tidningsartikel och på allra bästa buskismanér göra oss lustiga över dess innehåll?
Kanske ritar vi en dålig serie med en tveksam ordvits..? Svarar på frågespalter..?

Det jag aningen förhalande försöker komma fram till är att Frank Magazine gått en aning i stå. Det kommer säkert inte som någon nyhet för er läsare som med Ture Sventonsk uppmärksamhet redan anat redaktionskrisen.
Vi medarbetare kan skylla på mycket mellan internetbrist och överförfriskning, och vi kan göra det med viss rätt.
Min personliga anledning är att min vattenskalle kring mitt nyblivna radiokändisskap sprack lika obarmhärtigt och våldsamt som IT-bubblan. Radioprogramet jag tillägnades levde inte upp till mina förväntningar, och efteråt har ingen ringt och erbjudit mig jobb som kändis. Det tog mig ca exakt 20 dagar att se mig själv i spegeln igen men nu känner jag mig bloggstarkare än någonsin.
Frank lever, men vi har en mindre medelålderskris.

Så.
Vi behöver lite inspiration och hjälp att styra Frankskutan rätt.  Vad vill ni, våra enormt uppskattade läsare se i Frank?

Vill ni ha 200 ord om Hitler i Haikuform?
En Limerick om elbilar eller kanske helt enkelt en vanlig bonnakrönika om varför det brittiska Pundet står så lågt.
Scenen är er, begränsningsarna bortflugna. ALLA förslag uppskattas.

Och den första med en idé som publiceras kan få vinna en utekväll med redaktionen. Eller i alla fall delar av redaktionen om det är så att vi inte tycker om dig så mycket egentligen.

Eller, fuck it, hela Frank ställer upp!

Med utekväll menar vi att vi bjuder på en öl på en pub i närheten av där vi bor.

En halvpint.

Nejdå, en hel pint.

Under happy hour.

För Frank Magazine
- Gustav Sveidquist.

Förslag mottages gärna via kommentarer, men allra helst vill vi att ni skickar mail till [email protected], så det känns försvarbart att ha skaffat en mailadress.

Fråga:

 

Hej Frank, Jag behöver tips om hur man fotar regn på ett bra sätt. Har ni nått schysst tips? Ni är ju ändå ett magazine och borde ligga på lite fotokunskaper.

 

 

Svar:

 

För det första så är förberedelser a och o. Kolla väderrapporten dagligen.  Och när det väl verkar bli ett rejält monsunregn ute så tar du på dig dina största och mest robusta kängor du har under befogan. Det är viktigt att ha bra och hårda skor. Foppatofflor går bort helt.

 

När jag fotar regn så brukar jag ta fart i ca 10 meter på torrt underlag innan jag fotar. Men det är en smaksak. Om du väljer att ta fart så tipsar jag om att du drar benet bakåt ca 1,5 meter innan själva tillslaget.

 

Om man är en jävel på att fota så kan man göra det Chuck Norris style och dra en roundhouse på regnet också, men det är lite overkill och kan se mycket löjligt ut vid misslyckade försök.

 

 

 

 

För Frank Magazine

Mattias Eliasson