frankmagazine

Då var det dags att lämna Dublin igen, antagligen för gott den här gången. Jag har haft det för jävla bra här, bättre än bästaste bäst. Tack alla som gjort det så. Tack Moa och Vidar för att vi faktiskt satte oss i den där bilen en solig augustieftermiddag, destination Västerås. Tack Lina för att du körde oss, trots att du tog mer betalt för bensinen än va flyget kostade. Tack Dublin för alla förfester, alla fester, alla efterfester som man nästan blivit för gammal för. För alla mänskliga pyramider och torn, för alla gånger vi dansat bara för att det är så fruktansvärt roligt. För alla skador som blivit till minnen, varje näradöden upplevelse, varje svimmande vuxen karlakarl.

 

Tack som fan för trädgården på Old Mount Pleasant. Tack för att den i mitt minne är klassiskt grönskande fin, utan den plastiga skamfläck som ett lay-z spa kanske inneburit. Tack för vinet. Tack för torgen i stan, tack för taken. Tack till alla er som älskat Piano Man lika mycket som jag.

Tack till Marocko och hela Judendomen för alla lätta skämt, alla intressanta diskussioner, för alla promenader hem som urartat exakt vid H&M.

Tack HP och CPL för att ni visat att pengar verkligen inte är det viktigaste när det gäller jobb. Inte ens fri tillgång till Grey´s Anatomy och V kunde kunde salta upp arbetsdagen i godkänd nivå, men det har trots allt fått mig att hålla ut lite extra. Och fått mig att falla för Dr. Sloan.

Tack Krille för varje Fifamatch, alla hundratals timmar av Footballmanager, alla skratten. Tack för historian om morgonrocken i frotté, den kommer alltid vara det bästa jag någonsin hört. Tack Mattias för att du alltid, alltid har varit fullast. Tack Ankan för... Allt.

När ni läser det här är jag kroppsligen på väg hem till Sverige igen, antagligen redan där. Men för tillfället finns min själ kvar i Dublin. Längs Grafton Street, på Ha´Penny Bridge. På Bachelors walk och på Wheelans. På Temple Bar Square. På Temple Bar Bar Bar.

Bara en Guinness till. En Smithwicks. Eller en rökig, stökig whiskey till. Och ja, en Bulmers Berry till. Sen kanske kanske jag kan börja komma över dig.

 

Du, min stad, min vän, mitt hem.

Mitt liv.

 

Dublin ditt gamla kvart i tre-ragg. Om jag vet vad kärlek är, så är det på grund av dig.

När det är 20min kvar av arbetsdagen och man har så här tråkigt som jag har det just nu så är det extra kul när man snubblar över roligheter, och eftersom jag är en rikskänd ost konnässör så snavade jag helt naturligt över den här hemsidan.

 

http://www.jurssmejeri.se/

 

Hur i hela tobleronepolitikens namn kan man komma på att börja tillverka ost i Flen?

Det behövs iallafall rejält med stake.. ”brrmbrrm diiis”

 

För Frank Magazine

- Mattias Eliasson

Vid Greyskull, nu har jag hittat nåt roligt igen:

http://www.facebook.com/home.php?#!/event.php?eid=112856048752005

Det är facebookgruppen

"NAMNINSAMLING!! Stoppa sexismen i Chalmers cortégeprogram!!"

Jag hoppas ni förstår hur det här är det roligaste än så länge under 2010, annars är vi helt enkelt för olika för att det ska funka.
Jag är nu en av dess 174 medlemmar, trygg i vetskapen om jag lagt min energi på rätt ställe och förbättrat världen en aning.


För Frank Magazine,
- Gustav Sveidquist

Idag öppnade jag lika många msn-fönster som jag hade vänner online för att få ställa frågan ”känner du någon som gjort abort”. Inte helt politiskt korrekt fick jag lära mig, men det först efter skadan redan va gjord.

Om man ska tro facebook har jag 260 vänner. Av dom känner jag totalt en person som gjort abort, alltså mindre än 0.004 % av mina vänner. Jag vill påstå att det faller under rubriken ”inte särskilt många alltså”.

Min fascination till allt det här har sitt ursprung i en tidigare konversation med den enda vän jag stolt och sanningsenligt kan kalla abortör. Jag valde att tacka så mycket för att hon nu bjudit in mig till den hemliga klubben. Superklubben som gör Frimurarna gröna av avund och fritt rinnande gråtsnor. Klubben där medlemmarna är alla vi som är coola nog att känna någon som gjort abort. Jag har länge känt att det är nåt som saknats i mitt liv, och jag förstår först nu va det va. Men när jag tackade min vän för inbjudan så fnös hon och skrattade så mycket åt mig att man kunde tro jag sagt nåt oironiskt positivt om melodifestivalen. Hon sa att jag är minsann inte så cool som jag tror, hon känner typ 3000 som gjort det.
Förfärad över hur lite jag tycktes veta om världen öppnade jag alltså upp konversationsfönster med alla mina vänner för att lugna mig. Så här kunde det ju bara inte vara! Jag har inget emot aborter, tvärtom, jag tycker det verkar snudd på skojigt och är lite ledsen för att jag själv förmodligen aldrig får uppleva en. Diskriminerad och återhållen av samhället på grund av mitt kön. Mansbröst till trots. Men jag reser mig nog på åtta. Killar kan.

Snabbt blev det hela i vart fall bekräftat av en annan kamrat. Han påstod att det är lika vanligt som ett ansträngt andetag från Peter Harrysson. Alla gör det, hela tiden och ofta mest för kul. Det är det nya botoxet typ.
En trejde kompis sa att jag nog inte visste så mycket om det här för att det va inget man talade högt om. Det har hänt många men det finns ingen anledning att basunera ut det till en stolle som mig. Precis som med könsjukdomar menade han.

Va fan. Dom visste jag inte heller att folk gick runt och drog på i hemlighet. Inte är väl det nåt att skämmas för? Det finns ju gott om idioter där ute som tycker att få skriva en statusuppdatering på facebook om att nu är dom allt förkylda igen, stackars dom, är det bästa som finns. Kan ingen av er istället skriva att ”nu pissar jag eld igen”, eller ”tredje aborten i höst, ’sad smiley’”.

Då men bara då kan jag tycka att ni fyller en funktion och återigen bidrar till samhället. Tills dess kan ni väl leta påklistrad omtanke hos era föräldrar eller någon annan som inte tycker om er men har blodsbandets tvång hängade över sig.

 

Gustav och Carrie Bradshaw undrar: Vad finns det mer där ute som jag inte vet om? Ibland känns det som att jag är fast i ett Arkiv-X avsnitt. Sanningen finns där ute någonstans, utanför mitt eget perspektivs trånga fängelse. Frågan är om jag vågar öppna tillräckligt många msn-fönster för att ta reda på den.

 

 

För Frank Magazine,
- Gustav Sveidquist.

Det här tyckte jag va väldigt roligt:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article6993991.ab

 

Lasse Hallström ska jag göra en film om sitt eget liv med motiveringen ”nån måste ju göra det”. Men jag undrar Lasse, måste nån verkligen göra film om ditt liv? Är det absolut nödvändigt? Om ingen annan känt att det behövs är det verkligen upp till dig att avgöra det?

Fast ska jag vara helt ärlig, och det ska man ju, så avundas jag Lasse. Eller Lars som jag lite mer informellt väljer att kalla honom. Att ha den blandning av total hybris och brist på ödmjukhet som det ändå krävs för att kunna säga att mitt liv är så jävla intressant att det borde bli biofilm för hela svenska folket att se, det är ju imponerande naturligtvis. Och att sen ha tillräckligt med pengar att kunna förverkliga alltihop är ju en våt dröm vi alla när. Det är så här jag vill bli. Så oerhört övertygad om min egen förträfflighet att jag struntar i vad ni andra tycker. Och rik.

Jag är inte riktigt där ännu. Det saknas några kronor.

 

Det roligaste med hela artikeln? Att han ska ha sin fru, Lena Ohlin, till att spela en av de bärande rollerna i filmen. Filmen om hans eget liv. Känns ju väldigt nytt och fräscht det här Lars. Jag tror hon kommer spela en tjej som han träffar och senare gifter sig med. Namn på karaktären kommer vara nåt i stil med Lena Ohlin.

Det hela känns så otroligt självgott och underbart incestiöst på nåt vis. Men Lars är vis och har lärt sig livets läxa. Det ska hållas inom familjen.

 

 

För Frank Magazine,
- Gustav Sveidquist

Utah, denna underbara delstat där det kanske inte alls så genomtänkta förslaget att kriminallisera missfall har lagts fram. Ca 80% av innevånarna i Utah är mormoner så det kanske inte är så konstigt. Mormoner verkar vara ett gäng fundamentala skitstövlar som på nått jävla vänster lyckats applicera deras osunda religontänk in i politiken.

 

Men tack och lov så är inte alla lagar i Utah så idiotiska som missfallslagen.

 

Utah har faktiskt en mängd bra lagar också. Se här bara, det är tex olagligt att inte dricka mjölk. Rena paradiset för mjölkbönder, och om du är laktosintolerant så är det ingen som tvingar dig att stanna.

 

Sen behöver man inte oroa sig över katastofer i Utah, vet ni varför? Av den simpla anledningen att det är olagligt att orsaka en katastrof i Utah. Den lagen kan ha koppling till en annan lag i Utah som säger att det är olagligt att ha sex i en ambulans, vilket är bra. Och om paret som idkar samlag åker dit så smäller det hårdast för kvinnan i dramat då hon blir uthängd i den lokala tidningen som straff, och skvaller är ju humanitärt och bra i alla dess former.

 

Varför hängs inte männen ut undrar ni? Den frågan ställde sig många kvinnor i Utah också så därför stiftades en ny lag som kompensation. Den lagen säger att mannen i ett förhållande är ansvarig för kvinnans kriminella handlingar så länge dom är i närheten av varandra. Helt ok kompensation.

 

Valfiskare i Utah ställs dock inför lite problem då det är helt olagligt att fiska val. Att närmaste hav ligger väldigt nära Utah, sisådär 90mil bort har mormorerna inte glömt, nej nej. För att  säkerhetsställa omöjligheten att nå fram till havet med ett fiskespö och för att ta död på den sista tillstymelsen till valfiske som aldrig existerat så har dom fläskat upp en lag som säger att det är olagligt att fiska från en hästrygg.

 

Som Utah bo går alldelles utmärkt att ha ett kärnvapen i sin ägo, MEN man får inte under några omständigheter detonera kärnvapnet i fråga, och vips så var kärnvapenfrågan löst snabbare än Obama kan komma upp i falsett.

 

Kvinnor får ej svära.

När man fyllt 50 så är det fritt fram att gifta sig med sin kusin.

Man får inte bära intrumentet fiol i en papperspåse i allmänheten.

Snorungar som kastar snöboll får en bot på 50 dollar.

Apotekare får inte sälja krut till folk som har ont i huvudet.?

 

Ja herre min mormon, listan på bra lagar är lång.

Så snälla ni, döm inte Utah över en spottstyver som missfallslagen.

 

Länge leve Utah

 

För Frank Magazine

- Mattias Eliasson

http://www.aftonbladet.se/wendela/article6988067.ab
Kramar förbjuds på skolor.

 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6986699.ab

Det är helt ok att genomsöka ALLT i din dator på flygplatser.

 

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6698475.ab
Det ska bli kriminellt med missfall.

 

 

Det positiva med allt det här är att det gör mig mindre rädd för döden.

 

 

För Frank Magazine,
- Gustav Sveidquist

Hej hopp allihopa. Jag är tillbaka efter en veckas jour, kul va!

Förra veckan ville jag så gärna göra som så många andra gör när dom vill informera världen om allt livsviktigt som händer just dom i den sekunden; Twittra. Det skulle bli ett sätt för oss att hålla kontakten även fast jag inte skrev så mycket här. Men i och med att jag inte vet vad Twitter är så tänkte jag istället använda Facebook* i mobilen. Jag kom sen på att jag inte har internet på min telefon, jag har för guds skull inte ens T9. Lösningen då? Jo den har ni här:
Jag har vid dom tillfällen då andan fallit på knåpat ihop några små rader på min telefon och sparat dom som utkast. Det har tagit lång tid och inte riktigt varit värt det. Speciellt inte i och med att det ni nu får läsa hände förra veckan, och där försvinner ju lite av aktualiteten i vad jag sysslat med. Men men, jag har ändå skrivit ner dom, så här kommer det – Min jourvecka i Twitterinlägg sparat på mobilen utan T9 och internet, en vecka senare!:

 

11e april. 23.35 - Sitter på toa och såg nån sorts larv på golvet. Dödade den med baksidan av Ankans tandborste.

 

12e april, 15.11 - Sitter i solen och luktar på mina nyinköpta skor.

12e april, 15.25 - Huden börjar dofta sol, luktar på den istället.

12e april, 15.56 – Såg larvliket på toan. Note to self: informera Ankan innan hon borstar tänderna igen.

 

13e april, 02.50 – Uppe och kissar mitt i natten. Det va vitt. Bra vätskeintag idag Gustav.

 

13e april, 14.22 – Va nyss ute och sprang. Det är JÄTTEMYCKET kineser ute.

 

13e april, 14.28 – Heter det kanske ”jättemånga” när man pratar om personer? Inget grammatikfel i det förra inlägget alltså...

 

13e april, 19.30 – Det ringde på jobbtelefonen för första gången på drygt ett dygn. Jag hann inte svara.

 

14e april, 04.25 – Uppe och kissar för andra natten i rad, PROSTATACANCER!?

14e april, 12.04 – Läste en artikel om vad kvinnor vill ha. Förstod den inte.

14e april, 12.10 – Kom vidare till en artikel om hypokondri. Inbillar mig att jag har det.

 

14e april, 15.30 – ANKAN DU FÅR INTE LÄSA DET HÄR: Har handlat ny tandborste åt Ankan. Det va lättare än att ta diskussionen. Du läste ändå eller hur Ankan? Trots att jag bad dig att inte göra det... Men då är det 1-1 i ”inte riktigt ok grejer att göra mot varann”. Ta dah!

 

15e april, 10.44 – Idag är det torsdag och jag är lite rastlös.

 

15e april, 11.53 – Ska bygga koja av filtar och fåtöljen!

 

15e april, 11.55 – Ger upp mitt försök att bygga koja, jag har inte snickargenen.

 

15e april, 14.09 – Skickade ett par SMS till mig själv och hade glömt bort innehållet i det sista när det väl anlände. Det stog bajs. Dags för förnyelse Gustav.

 

15e april, 17.10 – Ankan är hemma! Jag va jätteglad för sällskapet tills hon föreslog att jag skulle diska.

 

15e april, 17.30 – Läste mina SMS igen. ”Bajs”, hihi.

 

15e april, 19.34 – Fortfarande disk i köket. Fortfarande rastlös. Fortfarande en man med principer.

 

15e april, 23.01 – Gjorde 22 armhävningar. Fick storhetsvansinne och gick ner för en 23e. Slog hakan i golvet.

16e april, 10.30 – Fri! In och lämna datorn på jobbet och iväg och drick drinkar med dig nu.

Ser också fram emot att diskutera Lay-z Spa med Mattias och KP över en Gin och tonic. Den kan göra all annan form av umgänge onödigt. Snart har jag bara plats för totalt tre vänner i mitt liv för fyra pers är maxgränsen i vår Lay-z Spa. KP och Mattias har ju en varsin plats, vem blir den sista? För ca 100 euro kan man köpa in sig i ett hörn av mitt hjärta, och i ett hörn av 40-gradig Lay-z Spa-ig greatness. Det här ”inlägget” blev jättejobbigt att skriva på min telefon utan T9.

 

 

*Facebook är en nätgemenskap som grundades 4 januari 2004 av studenten Mark Zuckerberg. I april 2009 uppskattades att sidan hade över 200 miljoner medlemmar världen över och växer snabbast av alla sociala nätverk och communities^[1] och i december 2009 över 350 miljoner.

 

(Jag googlade det)

 

 

För Frank Magazine,
- Gustav Sveidquist

Vulkanjävel!

 

Vulkanen på glaciären med det nonchalanta namnet Eyjafjallajökull har fått utbrott, och alla som följer aftonbladet minst lika nitiskt och slaviskt som mig vet redan detta sedan några dagar tillbaka. Konsekvensen av detta utbrott är att flygplan runt om i europa blir inställda. Fair enought tänkte jag och somnade om. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att en vulkan på Island skulle påverka min vardag i Dublin. Så döm av min förvåning när det damp ner ett mail i min outlook med information som skulle få Dolph Lundgren att spöa skiten ur Eyjafjallajökull.

 

I detta storordiga mail från högre ort så står det att jag inte får ta min planerade halvdag idag för att vulkanutbrottet på Island gör att min kollega är fast i Barcelona vilket resulterar i att jag måste jobba heldag.

 

Så nu är det tydligen inte bara människor och deras handlingar som konstant ska jävlas med min vardag, utan nu har självaste moder natur även valt den mörka sidan. Och då ska tilläggas att jag är stolt, eller snarare att jag var stolt ägare av en World Wildlife Fond necessär och starkt språkrör för djuren och naturen i allmänhet. Ikväll åker åtminstonde tandborsten ut ur den panda prydda necessären och jag hoppas verkligen att vulkanen skjuter sig själv i foten genom att släppa ut mer växthusgaser än vad alla flygplan skulle ha gjort.

 

 

 

 

Det här är riktigt sjuka grejer. Inte alls okej gjort av de som tillverkat den här, speciellt inte av innovatören som står bakom idén. Men eftersom jag själv läste produktutveckling i gymnasiet och vet att det finns många bortkommna själar inom branchen så är jag inte förvånad.

 

Men visst, det kan ha varit så här gud menade att skapa kvinnan från första början. Kanske för att han tyckte det verkade vara ett bra sätt att utvinna pärlor på eftersom det samlas massa grus och gnejs där nere per automatik på detta vis, men sen gick nånting fruktansvärt fel i själva placerings ögonblicket. Gud kanske fick en mygga i ögat precis när han skulle placera könsorganet på kvinnan, och på guds tid fanns inte Ctrl Z (det har jag kollat upp). Så han fick helt enkelt stå sitt kast och komma på det menlösa djuret mussla för pärlor istället? Det kan mycket väl ha varit så. Så tänk er för nästa gång ni mosar en mygga!

 

 

 

 

Avslutar det här tragiska inlägget med lite tragisk sportkuriosa. Ni vet den gamla svenska tennis räven Stefan Edberg, visst ser han snäll ut på bilden? Men här har vi ett typiskt exempel på när skenet bedrar. Stefan mördade nämligen linjedomaren Richard Wertheim under junior vm 1983. Stefan tog i för kung och fostervatten när han servade och träffade linjedomaren Richard i skrevet så pass illa att han föll och fick skallfrakturer som inte gick att reparera. Om ni träffar Stefan nån gång så kan ni dra upp det här ämnet som en schysst icebreaker.

 

Trevlig helg på er allesammans.

 

För Frank Magazine

- Mattias Eliasson

Gustavs fasa över universitetens nya vokabulär fick mig att börja tänka på invandrare. Invandrare i Sverige har ju på ett sätt också skapat sig ett eget vokabulär som kallas förortssvenskan, miljonsvenskan, afasvenskan, you name it.

 

Förortssvenskan har ju som bekant smygit sig in i den svenska ordboken. Orden guss och keff finns med i trettonde upplagan av svenska akademins ordlista.

 

Jag lägger mig inte i om det är bra eller dåligt, men satan så mycket roligare det blir att vara stundent! Vore det inte helt fantastiskt roligt att få skriva uppsatser och rapporter fyllda till bristningsgränsen av orden guss och keff? Det borde enligt min plan reta upp många trångsynta och främlingsfientliga lärare, mentorer, professorer och gussar.

Jag är så HÄR nära på att börja plugga på grund av detta.

För Frank Magazine
- Mattias Eliasson

Vilka tror universiten och högskolorna att dom är? Hur har ni mage att hitta på ett helt eget vokabulär för något som jag gjort i typ tolv år redan? Må satan ta er.
Jag har ju sökt in till en universitetsutbilsdning till hösten, bra eller dåligt det vet jag inte än men gjort är gjort. Så visar det sig att redan på förhand försöker dom förvirra mig! Varför får jag inte vara elev längre och ha lektioner? Nej nej, studerande som går på föreläsningar, så heter det tydligen. Det finns tentor, professorer och säkert ett auditorium. Jag kommer gå vilse och missa åtmonstone ett av mina tre studieår bara för att jag inte förstår vad dom menar när dom säger åt mig vad jag ska göra. Jag nickar och går åt fel håll. Jag kommer ju fan inte fråga vad dom olika sakerna betyder, det är för nördar.

Och vad i helvete är ett PM??

 

Man ska dessutom gå på Reccegask och där ska man kunna diskutera humanoria, vilket jag tror egentligen bara betyder gå på fest och prata. En fest där bordsskick är överflödigt. Men Frack ska man tydligen ha. Så här blir det universitetshelvete; när ni ska hålla på att hitta på fina ord på fula saker. Folk förstår inte hur dom ska bete sig! Allt studentikost som ni kallar traditioner har säkert uppkommit efter nåt jävla missförstånd där ingen vågat ifrågasätta det konstiga i det hela. ”Reccegasque..? Vafalls!? Eller jo menar jag, klart jag vet vad det är. Man är väl ingen Björn Ranelid heller”.
Det är sånt här som gör att så många aldrig börjar plugga. Man blir bortlurad av nya ord som man inte förstår och börjar istället inbilla sig att man trivs i kontorsstolen på det jobb man råkade hamna. Jag är så HÄR nära att skita i att plugga av ren princip.

Det är tur för skolorna att jag inte kan uppskatta värdet av en fast inkomst och en boendestandard på mer än 16 kvadrat.
Så vi ses till hösten Linnéuniverstet.

(Linné är en man från Uppsala. Universitet ligger i Kalmar och Växjö. Jag blir SÅ trött)

 

 

Nu sa min vän Lars att det finns nåt som heter yrkesutbildningar också. Såna där man pluggar för att sedan kunna jobba.

...Jaha.

"Reccegasque" - Frammumlat på fyllan, accpterat av en hel nation.

 

 

För Frank Magazine,
- Gustav Sveidquist

Idag har jag skickat fyra vänförfrågningar på facebook till speciellt utvalda personer. Jag känner att jag vill dela med mig.

Kajsa Holm - Bloggar om bandy på min lokala tiding Uppsala Nya Tidning / unt.se
Motivering: Hon är ju söt, och det blir som att känna en kändis.

Eva Eriksson - Moder till humoristen och författaren Magnus Talib.
Motivering: Han bad om det på humorsidan riketssal.se. Hon hade inte så många vänner tydligen. Varsågod Magnus.

Lena Tegård - Mamma till min kollega och vän Olof Tegård.
Motivering: Facebook rekommenderade det. Vi hade en gemensam vän. Olof Tegård. Det räcker.
(Olof har lovat att inte avråda henne från våran potentiella vänskap.)

Johanna Koljonen - Vinnare av årets På Spåret tillsammans med Marcus Birro.
Motivering: Egentligen överflödig, hon har ju varit med i På Spåret. Hon bryter dessutom väldigt charmigt, Finlands sak är vår.


Jag hoppas på 50-procentig utdelding. Jag vet bara inte vem jag helst vill ska svara ja. Men Lena Tegård har bara sex vänner. Jag vill gärna bli den sjunde.



För Frank Magazine,
- Gustav Sveidquist

Det här med gud alltså, jag blir så trött. I samma sekund jag bestämt mig för att vara ateist för att det är det enda logiska och rimliga så kommer en person som heter Jeanna Bryner och förstör det.
Som den partyprisse jag är surfade jag runt inne på www.livescience.com när jag ser en artikel med namnet ”7 thoughts that are bad for you”. Det är väl sjukt taskig att döpa en artikel till det. Jag vill ju inte veta vilka tankar jag ska försöka undvika, då är det ju omöjligt. Om nån säger ”tänk inte på Göran Persson i v-ringat” så är det ju klart som korvspad att jag tänker på Göran Persson.

I v-ringat. Sug in det.
Morbid och med självhatandet som lobbyist klickade jag trots allt på artikeln. Det fanns aldrig chans till något annat. Så fort jag läste titeln va mitt öde spikat, det fanns bara ett möjligt händelseförlopp. Men inte utan att jag först skulle få gå igenom tankeprocessen där jag inbillar mig att jag gör ett val.

Som tur var, var namnet på artikeln en aning missledande. I alla fall för mig som inbillat mig att innehållet skulle framkalla någon sorts mental apocalyps. Jag har läst att det läskiga är det vackra och vice versa så om domedagen nu ska komma vill jag trots allt uppleva den. Så där satt jag nu och flämtade med slutna ögon, beredd på att stirra rakt ner i ett slags tankarnas svarta hål. Men som sagt, när jag väl öppnade ögonen igen var det ju inte lika färfärande vackert som jag hade hoppats. Antiklimax.
Det var en lista över sju olika beteenden som alla mer eller mindre direkt kan förkorta ditt liv med många år. Mer allmänna beteenden då alltså och inte ”tänk inte på din andning” eller andra lika direkta uppmaningar till tvångstankar, så som jag hade hoppats.

 

Tillbaka det här struntet med gud igen då. Nummer sex på listan var ”lack of meaning”. Alltså helt enkelt; om du saknar någon sorts mening och högre syfte med livet är det troligt att du dör snabbare. Och det är ju logiskt. Man blir mer ångestladdad och söker bot mot det, kanske i ohälsosamheter så som rökning och alkohol. Man har heller inget att se fram emot efter livet, om vi nu utgår från att vårat högre syfte med livet var att det fanns nånting ”mer”. Och vi vet ju alla vad en liten inplanerad solsemester framåt vårkanten kan göra för själahälsan. Tänk då om man har ca 80 år på sig att se fram emot paradiset, klart man mår bättre.
Det är här jag ställs inför mitt dilemma. Att leva längre och friskare vill man ju, eller hur Sune Mangs? Så helt plötsligt har det logiska och rimliga blivit att återigen tro på en gud eller på något annat högre syfte jag inte tror finns. Hur fan ska det gå till?
Det här föder stress och ger mig ångest. Det moment 22 (pluspoäng för litteraturreferens, var vänlig notera) jag har hamnat i gör mig nedlåten. Stress, ångest och nedlåtenhet alltså.

Tre känslor. Händelsevis nummer ett, två och tre på listan ”7 thoughts that are bad for you”.

 

 

Så här cool är gud inte på riktigt.

Jag har ritat dit glajerna.

 

Vetenskapsnördar, ni hittar länken här: http://www.livescience.com/health/090912-thoughts.html


För Frank Magazine,
- Gustav Sveidquist

Den är för enkel för att inte göras.

 

 

"Ta saken i egna händer"

Johan åker till Thailand. Staffan och Frallan åker till Barcelona. Folk omkring mig flyr i största allmänhet mot varmare breddgrader. Jag vill också.

Jag vill också resa bort och kunna dricka exotiska och smått homo-erotiska drinkar hur löjligt stora glas. Jag vill kunna lägga mig i en hängmatta och låta havets sirensång vagga mig till sömns. Drömma så där som jag drömde inatt, att jag är Alec Baldwin på jakt efter en kondom men att alla som såldes va för små (Kudos Alec!). Fast istället för väckarklockan vakna upp till tonerna från ett oljefat som annonserar att afterbeachen har satt igång, och att jag behövs för att få ihop ett fullt lag i toplessvolleyboll. Könsdelat efter smak. Istället känner jag mig som huvudrollsinnehavaren i det moderna mästerverket Silversjön. För den obildade pöbel som också läser Frank ser han ut så här:

 

Jag bildgooglade vinter i skägg, vem fan känner till Silversjön? Eller folkoperan?

Alec Baldwin för övrigt, det är en man som åldrats med värdighet. Jag känner mig inte ett dugg bekymrad över att ha drömt om att vara han, oavsett situation. Men mot slutet av drömmen var jag istället en tjej, som försökte fria till Alec Baldwin. Det störde mig litegrann. Inte mer än att jag gärna skriver det här men tillräckligt mycket för att gärna slippa prata om det framöver.

Min holländska vän om ni minns, han som va min speciella bussvän. Ni uppmärksamma kanske redan anat vad jag tänker berätta i och med att jag skrev ”han som va min bussvän”.
Vi är inte bussvänner längre. Jag har idag bestämt mig för att sätta punkt för förhållandet. Men det är inte mig det är fel på, det är han. Han kan tydligen svenska. Det är inte en sak man undanhåller tycker jag. Han kan ha förstått allt jag sagt, hela tiden. Inte för att jag sagt så mycket, det är trots allt väldigt tidigt på morgonen det här. Men en och annan dålig ordvits har det nog blivit. Och vem vet vad jag kan ha muttrat fram mellan tänderna där jag suttit och halvsovit? Ett snedsteg är allt som behövs. Ett enda mummel om hur väderkvarnar är skit, ett välriktat slag med träskon och jag vaknar aldrig igen. Han har invaderat territorier som jag trodde var mina helt privata. Jag känner mig smutsig. Så holländska pojke, vi är över. Du har satt din sista tulpanlök. Jag vet att du förstår det här.

 

Vad blev det här för jävla stickspår, jag skulle ju skriva om min längtan efter värme.