Let us limbo!
Det här med gud alltså, jag blir så trött. I samma sekund jag bestämt mig för att vara ateist för att det är det enda logiska och rimliga så kommer en person som heter Jeanna Bryner och förstör det.
Som den partyprisse jag är surfade jag runt inne på www.livescience.com när jag ser en artikel med namnet ”7 thoughts that are bad for you”. Det är väl sjukt taskig att döpa en artikel till det. Jag vill ju inte veta vilka tankar jag ska försöka undvika, då är det ju omöjligt. Om nån säger ”tänk inte på Göran Persson i v-ringat” så är det ju klart som korvspad att jag tänker på Göran Persson.
I v-ringat. Sug in det.
Morbid och med självhatandet som lobbyist klickade jag trots allt på artikeln. Det fanns aldrig chans till något annat. Så fort jag läste titeln va mitt öde spikat, det fanns bara ett möjligt händelseförlopp. Men inte utan att jag först skulle få gå igenom tankeprocessen där jag inbillar mig att jag gör ett val.
Som tur var, var namnet på artikeln en aning missledande. I alla fall för mig som inbillat mig att innehållet skulle framkalla någon sorts mental apocalyps. Jag har läst att det läskiga är det vackra och vice versa så om domedagen nu ska komma vill jag trots allt uppleva den. Så där satt jag nu och flämtade med slutna ögon, beredd på att stirra rakt ner i ett slags tankarnas svarta hål. Men som sagt, när jag väl öppnade ögonen igen var det ju inte lika färfärande vackert som jag hade hoppats. Antiklimax.
Det var en lista över sju olika beteenden som alla mer eller mindre direkt kan förkorta ditt liv med många år. Mer allmänna beteenden då alltså och inte ”tänk inte på din andning” eller andra lika direkta uppmaningar till tvångstankar, så som jag hade hoppats.
Tillbaka det här struntet med gud igen då. Nummer sex på listan var ”lack of meaning”. Alltså helt enkelt; om du saknar någon sorts mening och högre syfte med livet är det troligt att du dör snabbare. Och det är ju logiskt. Man blir mer ångestladdad och söker bot mot det, kanske i ohälsosamheter så som rökning och alkohol. Man har heller inget att se fram emot efter livet, om vi nu utgår från att vårat högre syfte med livet var att det fanns nånting ”mer”. Och vi vet ju alla vad en liten inplanerad solsemester framåt vårkanten kan göra för själahälsan. Tänk då om man har ca 80 år på sig att se fram emot paradiset, klart man mår bättre.
Det är här jag ställs inför mitt dilemma. Att leva längre och friskare vill man ju, eller hur Sune Mangs? Så helt plötsligt har det logiska och rimliga blivit att återigen tro på en gud eller på något annat högre syfte jag inte tror finns. Hur fan ska det gå till?
Det här föder stress och ger mig ångest. Det moment 22 (pluspoäng för litteraturreferens, var vänlig notera) jag har hamnat i gör mig nedlåten. Stress, ångest och nedlåtenhet alltså.
Tre känslor. Händelsevis nummer ett, två och tre på listan ”7 thoughts that are bad for you”.
Så här cool är gud inte på riktigt.
Jag har ritat dit glajerna.
Vetenskapsnördar, ni hittar länken här: http://www.livescience.com/health/090912-thoughts.html
För Frank Magazine,
- Gustav Sveidquist
