Michael Jackson säger: Gör om, gör rätt.
Det här tyckte jag va väldigt roligt:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article6993991.ab
Lasse Hallström ska jag göra en film om sitt eget liv med motiveringen ”nån måste ju göra det”. Men jag undrar Lasse, måste nån verkligen göra film om ditt liv? Är det absolut nödvändigt? Om ingen annan känt att det behövs är det verkligen upp till dig att avgöra det?
Fast ska jag vara helt ärlig, och det ska man ju, så avundas jag Lasse. Eller Lars som jag lite mer informellt väljer att kalla honom. Att ha den blandning av total hybris och brist på ödmjukhet som det ändå krävs för att kunna säga att mitt liv är så jävla intressant att det borde bli biofilm för hela svenska folket att se, det är ju imponerande naturligtvis. Och att sen ha tillräckligt med pengar att kunna förverkliga alltihop är ju en våt dröm vi alla när. Det är så här jag vill bli. Så oerhört övertygad om min egen förträfflighet att jag struntar i vad ni andra tycker. Och rik.
Jag är inte riktigt där ännu. Det saknas några kronor.
Det roligaste med hela artikeln? Att han ska ha sin fru, Lena Ohlin, till att spela en av de bärande rollerna i filmen. Filmen om hans eget liv. Känns ju väldigt nytt och fräscht det här Lars. Jag tror hon kommer spela en tjej som han träffar och senare gifter sig med. Namn på karaktären kommer vara nåt i stil med Lena Ohlin.
Det hela känns så otroligt självgott och underbart incestiöst på nåt vis. Men Lars är vis och har lärt sig livets läxa. Det ska hållas inom familjen.
För Frank Magazine,
- Gustav Sveidquist
