Hat, bra eller anus?
Läste en artikel i en av våra alldeles förtäffligt älskvärda kvällstidningar och i vanlig ordning blev jag aningen upprörd. Vad är det för sprutluder dom anställer som journalister? Nu var det nån konfliktsrädd liten stinta som förklarade att det minsann inte alls är värt att gå runt och hata och hysa agg mot sina kollegor på sin arbetsplats, sedan hänvisade hon till nån otrevlig kokerska hon jobbat med för en herrans massa år sedan. Va fan är det för jävla stil? Håll käft och inse fakta, det är skillnad på folk och folk. Om du inte hatar henne så är du antingen jävligt dum eller extremt snäll, kan i värsta fall gå hand i hand, i synnerhet med tanke på att hon ville sätta en kniv i dig. Eftersom att jag dock insett att snälla människor är någon form av paradox tar jag mig friheten att tro att du är totalt dunderpantad och stöpt i samma form som någon av de där prisvärda bloggdrottningarna som aldrig gör fel. Käre gud, stöp om och stöp rätt!
I huvudet på Staffan Kullgren just nu:
- Jag hatar brudar som har taskig modell på sina jeans. Då syftar jag i huvudsak på bootcut och för stora/små bakfickor. Skitfult, hatar er!
- Jag hatar DHL för dom är så jävla dåliga! Drop it, Hide it, Loose it... mm, jag vet nog vad ni gör era skithål!
- Jag hatar folk, barn, djur, växter men jag hatar framför allt mig själv för att jag inte kan göra något åt denna skeva värld vi lever i.
Det känns ju lite halvtragiskt att man som 26 årig slacker redan kan dra paraleller med gamla surkuksgubbar som sitter och gnäller men det skiter jag i. Jag står här med öppna armar och välkommnar ålderdomen.
För Frank magazine
Staffan Kullgren
