Frank magazine

I fredagskväll försökte vi på oss ett sex manna torn då Gustav hade besök av bra baser till ett torn. Men det gick sådär.

Basen bestog av Micke till vänster, KP i mitten, Nicklas till höger.

Mitten byggdes av två spänstiga kroppar, nämligen Gustav till vänster och jag till höger.

Annica skulle bli kronan på verket men av oförklarlig anledning så tog hon sig inte upp. När Annica inte tog sig upp så valde Gustav att ta till biologisk krigsavföring mot Annica och hennes misslyckande. Han  lättade helt sonika på trycket mitt uppe i tornet ovetandes om att Annica inte ens var i närheten. Det var till KPs stora förvåning han kände hur det vibrerade i hans vänstra axel. Därefter kom lukten, katastrofen var ofrånkomlig, tornet rasade betydligt snabbare än det kom upp. Vi gick skamset och smått illamående vidare till nästa pub.

Jag och KP åkte till Ikea i söndags och Ingvar Kamprad fick som planerat ta del av min lön. Närmre 200euros gick ner i Ingvars tomma ficka. Vad som införskaffades är väldigt oklart. Men med oss hem fick vi ett palmliknande salami träd vi valt att döpa till Steve. Tre små bröder till Steve och en garderob i tält material. En trevlig lampa, en burk lingonsylt och en jävla massa kanelgifflar. Helt klart värt 200yoyos. Det enda jag ångrar är att jag inte köpte den där mysiga sänghimlen jag hittade. Men det går nya tåg.

Ikea resan hade i övrigt sina toppar och dalar. Vi var som två små japaner i en vuxenbutik. Varje ny avdelning var ett potpuri i färger och glädje. Barnavdelningen var ruggigt kul, där fanns massa att leka med och roliga lampor att förlustiga sig över. Vi fick slita varandra därifrån. Men det var när vi kom till den gröna och väldoftande växtavdelningen vi blev som besatta. Aldrig förr har jag sett sådan glöd i KPs ögon, vi skuttade kors och tvärs mellan växter och blommor. Vi hade hittat hem. KP hittade en jätte fin kringlande växt han vägrade släppa. När vi kollade på växter vi tänkte utsmycka våran toalett med så valde KP att ställa ifrån sig den kringlande växten, ett misstag han sent kommer glömma. Snabbare än en spottkobra kom en kvinna med öststats utseende och norpade åt sig växten. KPs läpp började darra, glöden i hans ögon släcktes. Kvinnan hade  med sig sin pojkvän, han såg ut som en libanesisk värdetransportsrånare. Men det avskräckte inte oss välhängda svenskar, vi var trots allt på svensk hemmaplan med Ingvar vakande över oss. Vi började förfölja kvinnan och våran stulna växt systematiskt. Efter ett tag började dock värdetransportsrånaren ana orod och gav oss en blick som kunde döda, kvinnan gav oss därpå ett hånflin. Värdetransportsrånaren trodde nog att vi spanade in hans zigenar uppfödda öststatsfru. Men det gjorde vi inte, vi ville bara ha tillbaka våran kära växt vi lärt känna. Vi valde efter dessa blickar och hån att ge upp, dom hade säkert snott Steve också om vi konfronterat dom och det hade varit för mycket för oss. Men om man ska se det positivt så vet vi nu hur det känns att få sitt barn kidnappat av zigenarblod, så vi kom åtminstånde hem med en livserfarenhet rikare.

För Frank Magazine

- Mattias Eliasson