Frank magazine

Varje gång jag ser knarkare i den här staden så bråkar dom med varandra. Inte nödvändigtvis att dom slåss, men gosse dom är alltid upprörda över något. Är det ett Dublinsyndrom eller är det så här överallt? Jag trodde man skulle bli glad av sånt där men nu börjar jag nästan undra om det inte är bra med knark alls. Tråkigt på nåt vis. Drogmöjligheten har ju alltid tidigare funnits där i bakgrunden, bara en kanyl och ett gummiband bort. En sista garanterad avfart från vardagstristessen. Jag måste nu ge upp min backupväg till snabb lycka och satsa på nåt annat. (Mamma, det här är lite på skoj, jag har aldrig varit särskild sugen på droger. Trots dina varma rekommendationer...(Det blev ett dubbelskoj!))

Jag kom att tänka på det här på min promenad hem från jobbet igår. Jag såg flera stycken såna där knarkare, alla skrikande.

Senare på promenaden när jag närmade mig stan blev det jobbigt på riktigt, och det var med nöd och näppe jag lyckades undivka tjejen från Concern. En av dom där som vill att jag ska skänka mina pengar till folk som behöver dom på riktigt istället för att köpa skjortor för 900 spänn bara för att tjejen i affären va söt och sa att den passa. Eller nåt.

Jag hade hörlurar i och gick med taktfasta steg så långt ifrån Concenrtjejen som trottoaren tillät. Hon gav sig inte utan skrek högt på mig att jag måste hjälpa dom fattiga. Hah, trodde hon ja. Jag gick fortare och låtsades nynna med i texten på låten från min mp3, som för att liksom understryka hur lite jag ville prata med henne just då. Och precis när jag trodde att hon hade mig fast, inträngd mellan en skolklass och en grövre herre av arbetarklass, gav hon mig en sista föraktfull blick och lät mig passera. Principer – Världsvälten 1-0.
Runt hörnet utanför Subway satt en uteliggare med skylten ”Please help, I´m very hungry”. Jag gav han inga pengar, nej gud nej, det hade jag alldeles för stora mynt i fickan för. Däremot funderade jag på om jag skulle tipsa han att anledningen till att han var så hungrig kanske var att han satt i bröddoften från Subway. Ett gott råd är värt tusen mackor. Men just här tilltog regnet som föll en aning och jag gick hem för att bada lite.

Ytterligare än dag väl genomförd och jag slapp bry mig om en enda medmänniska.

För Frank Magazine,
- Gustav Sveidquist.